Ett öppenhjärtligt samtal med Sollefteås lagkapten, Zebastian Filiz, om karriären hittills, kärleken till hockeyn, om de viktiga samtalen som förändrade hans karriär och vad han ämnar göra med den här säsongen.

Det är sen tisdagkväll för normalfuntade människor när jag träffar Sollefteås lagkapten, Zebastian Filiz, på Nipvallen. Han har precis avslutat ett träningspass i vanlig ordning och ska göra sig redo för de 95 kilomterarna hem till Örnsköldsvik där han bor och arbetar. Han tillhör defintivt den skara av spelare som får anses tillhöra toppen av Hockeytvåan Norra CD, om inte för något annat så gäller det rent statistiskt. Förra säsongens 13 poäng på sex matcher (innan seriespelet lades ner) talar sitt tydliga språk. Nu är han en av Sollefteås bärande spelare men har egentligen ingen anknytning till just Sollefteå då uppväxten och hockeyliret började i länets hockeymecca – Örnsköldsvik.

– Jag är född och uppvuxen i Örnsköldsvik, MoDo Hockey som moderklubb. Jag spelade i MoDo fram tills jag var 16 år, då spelade jag fram till jul och sen kom jag kom jag i en dipp inna jag hamnade i Ö-vik Hockey. Efter allt det där hade jag inget sug riktigt, och det var inte att jag inte tyckte att det var kul. Det handlade mer om att jag ville vara bättre än vad jag var, säger han.

Han sökte sig till de närmste hockeygymansiumen i närområdet utan någon vidare förhoppning om att fortsätta att spela hockey, men ett samtal norrut skulle komma att förändra allt för den unge Filiz.

– Det var ett samtal från Patrik Nyman i Vännäs Hockey som förändrade allt så man också fortsatte spela. Så det blev en flytt till Vännäs och jag gick hockeygymnasiet där. Det blev fyra år där, tre år på hockeygymaniset och ett år som senior i “ettan” och efter det kände jag att jag ville utvecklas inom seniorhockeyn. Så jag tänkte att jag skulle testa på Hockeeytvåan för att få rätt speltid och för att få maximal seniornivå, säger han.

När sejouren i Vännäs var över och han inte riktigt etablerat sig i ett bra Vännäs riktades blickarna mot en y utmaning. Han visste att han inte var redo att axla en ordinarie roll i en apsirerande Hockeyettan-klubb och tog istället beslutet att få till en hel säsong i ett etablerat Hockeytvåan-lag med ambitioner. Sagt och gjort.

“Jag fick tejpa fast handen på klubban”

– Valet föll på att flytta söderut så det blev att skeppa nedåt för att man hade hört att det skulle vara lite högre nivå än “tvåan” här uppe där av valet att testa vingarna där nere. HC Flyers är BIK Karlskogas farmarklubb kan man säga så vi tränade tillsammans. Man fick träna i Nobelhallen och se de stora grabbarna i gymmet. De hade inget lag i Division 1 så steget dit var inte så långt, och vi hade flera av deras spelare med på våra träningar, säger han och fortsätter.

– Man utvecklas ganska mycket som människa när man flyttar ganska långt. Vännäs var ju bara 45 minuter hem men det där var ju en bra bit så det blev en erfarenhet det där. Karlskoga blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Förutsättningarna var jättebra men det var enormt höga förväntningar. Försäsongen gick bra, den var faktiskt helt fantastisk men sen bröt jag fingrarna när jag ramlade in i sargen så knäckte av alla fyra fingrar på en hand och hade bara tummen fri. Det blev gips i fyra veckor men de ville att jag skulle ha det i sex veckor men jag tog bort för det värsta som skulle kunna hända var att jag kunde få lite krokiga fingrar. Jag hade ändå gjort den här flytten och kostat på mycket för att vara här, nu måste man passa på lite, tänkte han.

Zebastian Filiz är redo för att ta revansch i Sollefteå | Foto: Toni Panda

– Jag fick nästan tejpa fast handen på klubben för att kunna hålla den. Det gick ju men jag kände ofta att jag hade mer att ge. Då blev man helt plötsligt en annan spelare och sen fick man en annan roll och med det annan speltid trots att jag var assisterande kapten där också. Det jag tar med mig är erfarenheten runt omkring är flytten, omgivningen och en typ av hockey. Jag är ändå van att spela ganska taktisk hockey, det var mycket så i Vännäs och MoDo, det var ändå J18 Elit. Där nere i “tvåan” blev det mer den här rakare ishockeyn, fart framåt, man kallar väl det för psykopathockey, säger han och skrattar.

– Det gick ju jättebra för det här laget. Vi kvalade till “ettan” mot Malung och Surahammar. Vi vann mot Malung på straffar och på väg till Surahammar så ställdes ju serien in och allt avbröts. Det blev som en riktig käftsmäll, det hade ju varit så häftigt att få gå upp med ett lag. Individuellt var det en säsong som var upp och ner men som lag var det fantastsiskt, vi hade några riktigt skickliga killar. Så det blev väldigt tyst där ett tag och vi hördes inte av på flera månader.

Efter säsongen fick han det de flesta spelare brukar vilja ha i slutet av säsongen, ett erbjudande, men det kändes inte rätt av flera skäl.

– Efter det här fick jag ett kontraktsförslag på två år men det var oklarheter kring om serierna skulle starta. Det blev lite hemlängtan med pandemin, man visste helt enkelt inte vad som skulle hända. Jag hade hela familjen i Ö-vik så det blev som att man funderade kring vad som viktigast och sen att allt var så oklart så jag kände bara att jag åker hem så jag köpte lägenhet hemma. Jag kände att jag ville fortsätta spela hockey, jag kände att jag ville ha lite revansch på det året som hade varit. Då fanns det alternativ på Division 2-klubbar i Ö-vik, jag hade tagit plats i Ö-vik Hockey om jag hade lagt manken till och tävlat men i den sitsen ville jag inte riktigt tävla utan bara få tillbaka mitt självförtroende där jag visste att jag kunde få speltid.

“Jag kan inte bo i Sollefteå”

Valet föll istället på Sollefteå och det mycket tack vare några få men viktiga ingredienser. Förutom sin egna kännedom om klubben och spelare som han kände blev han intresserad av att spela för klubben. Till slut kom det att, precis som i Vännäs, att handla om ett viktigt samtal som fick vågskålen att falla till Sollefteås favör.

– Jag hade en polare som spelade här. Filip Sundin och jag spelade tillsammans i Vännäs så han sa att jag skulle prata med klubben. Jag tänkte “jag kan ju inte bo i Sollefteå” men han sa att det går att pendla, de kommer hitta en lösning. Sen fick jag ett samtal av Fredrik Ölmerud och han är ju väldigt bra kompis med Emil Svelander som tränar MoDos J20, jag hade bara hört gott om dem killarna innan så när chansen dök upp att få ha Ölmerud som coach då var det ingen tvekan längre. Ölmerud är ju ung, väldigt driftig och väldigt mycket nytänk och efter var det ingen tvekan längre.

Nu är han bosatt och jobbar i Örnsköldsvik men åker flera gånger i veckan 95 kilometer enkel väg för att spela för spela med Sollefteå. För somliga lag skulle det kallas en bortamatch på behörigt avstånd men Filiz menar att hans passion för hockeyn är så stor och att få spela med vissa spelare också spelat in mycket.

– Man kan ju tycka att man är dum i huvudet, men jag älskar hockey. Det ska jag inte hymla med. Jag jobbar som alla andra mellan 7-16, käkar och sen åker man hit och tränar, gör rätt för mig och åker hem. Sen har man polarna i laget, ibland har man någon kompdag så då stannar man kvar här och sover över, men jag ska inte ljuga. Det är tufft att åka själv och det hade betytt mycket att ha någon bredvid sig men jag gör det ju för att jag tycker det är kul, säger han och vidareutvecklar tankarna kring valet av Sollefteå.

– Tobias Boström var ett av skälen till att jag valde Sollefteå också, jag visste mycket väl vem det var. Jag har spelat mot – och med honom på olika camper när man yngre. När Ölmerud ringde och sa att han var klar för Sollefteå och sa att han skulle ha med sig Tobias Boström då kände jag på en gång att det här var rätt. Jag kände på en gång att vi två tillsammans kan göra mycket skada, och det tyckte jag syntes mot Kramfors också, menar han och hänvisar till säsongens första träningsmatch där duon stod för sex poäng tillsammans.

Från utsidan kan det se lite konstigt ut att se spelare som Boström och Filiz lira i Hockeytvåan. De har onekligen båda kunnandet för högre spel än så men enligt Filiz finns det en ambition som måste få ha sin stilla gång.

– Både jag och “Bosse” har ju varit och känt på Hockeyettan och det är klart att man strävar dit. Utifrån mig själv så har jag varit i en sådan sitauation med bra avtal (med Vännäs) men jag vill känna att jag har en fast och ordinarie position och hur ska jag göra det? Vännäs var ju ett Allettan-lag då ska betonas. Det är svårt att fajtas på det sättet just nu. Då kände jag att jag måste få testa på en full säsong i “tvåan” för känna mig erfaren. Jag fick inte det i HC Flyers och förra säsongen fick jag inte heller tillräckligt för att gå tillbaka till Hockeyettan. Så jag är väl fortfarande på den där säsongen och hoppas på en full säsong nu då., säger han.

Filiz, lagkaptenen, och en av härförarna för det här årets upplaga av Sollefteå Hockey. | Foto: Toni Panda

“Jeppe är viktig för oss”

Många hävdar att den offesiva uppsidan hos Sollefteå med främst Boström och Filiz kan vara ett av ligans bästa men kalla sig de bästa spelarna i serien är inget som Filiz är redo att skriva under på. Åtminstone inte just nu.

– Nej, det skulle jag inte säga eftersom det har varit så upp – och ner, utan mer att jag vet att jag kan. Jag kan vara där med rätt förutsättningar. Nu spelar jag med Tobias Boström och Jesper Ölmerud, tillsammans med dem är vi kanske en av ligans bästa kedjor. Sen spelar ledaren in väldigt mycket. Fredrik Ölmerud vill jag verkligen hylla för han har sitt unga tänk och han ger förtroende hela tiden till att våga göra saker. Han ser vilka som klickar och är väldigt smart. Jag har spelat med Boström sen jag kom hit, jag är en framspelare men jag kan trycka dit dem också. Det är smidigt att servera Boström så trycker han dit dem, han har utan tvekan seriens bästa skott, säger han.

Sollefteå tillhör, på förhand, en av de tippade topplagen tillsammans med Kovland. En av anledningarna till att Sollefteå är ett bättre lag i år jämfört med den korta säsong man hade i fjol handlar om strukturen på lagbygget, enligt Filiz.

– Vi har ett ungt och spännande lag. Vi är väldigt unga. Det vi hade problem med i fjol var djupet. Vi hade en väldigt bra spets men skillnaden mellan första – fjärdefemman var alldeles för stor. Det gjorde att träningarna kunde brista. Skillnaden i år är att vi värvat smartare, man har plockat in spelare som ska bredda. Vi har ett jämnare lag i år än i fjol. Vi har en mycket bättre målvaktssida i är än ifjol. Vi har fyra målvakter som tävlar så ingen kan känna att det är självklart att man ska få starta, säger han.

I träningsmatchen mot Kramfors blev det lite överranskande förlut med 4-3. En av de situationer som definitivt ledde till att matchresultatet blev som det blev var matchstraffet som Jesper Ölmerud åkte på. Många har kritiserat beteendet men lagkaptenen tar sin spelare i försvar och menar att situationen var överdriven och full av missförstånd, han pekar samtidigt på att Ölmerud måste ha den spelstilen för att kunna vara sitt bästa jag.

– “Jeppe” är viktig för oss. Han spelar som bäst när han är het. I matchen mot Kramfors så blev han anklagad för något han inte hade sagt och därför reagerar han som han gör. Jag tror att hade han fått matchstraff för något han faktiskt hade gjort hade han tagit det och åkt ut. Nu blev han förbannad för hur situationen blev. Sen sa väl han till domaren vad alla på läktaren ville säga, konstaterar Filiz.

Första matchen är emellertid lagd till handlingarna för nu, kanske blir det rätt tändvätska för när lagen möts i serien. Det kan också fungera som tändvätska för söndagens match när Brunflo kommer på besök. Filiz tror på ett starkt Brunflo den här säsongen och pekar bland annat på nyförvärven, inte minst Anton Grenhom som ansluter från toppklubben Östersund i Hockeyettan.

– Brunflo på söndag, jag vet att dem plockat hem några bra killar. Jag har en känsla av att Brunflo kommer vara riktigt bra i år, mycket bättre än vad de var förra året. Det känns som ett mer spelande lag i år jämfört med förra året när man dumpade och körde. Man är lite smartare, lite bättre. Det blir nog en bra match med mycket fart, det ska bli kul att se var Brunflo står. Det blir första hemmamatchen för oss, det ska bli kul att se vad vi kan göra här hemma på Nipvallen. Vi ska vara ett topplag i år och även om vi inte är samspelta ännu så ska vi ta den här matchen, avslutar lagkaptenen Zebastian Feliz.

Leave a comment